Den första Oktober!
I år hade vi tur, man slapp ta ledigt den första Oktober från jobb och skola bara för att komma ut i skogen. Extra spännande var det för mig iår eftersom jag har en unghund som förhoppningsvis ska bli injagad under hösten.
Var ute både Lördag och Söndag och släppte hunden.
Lördagen vart ganska resultatlös, det enda han fick upp var en tjäder som det blev tappt på ganska direkt. Han var dock väldigt fundersam på detta och sprang runt och ylade och tjoade en liten stund ;)
Kan väll iallafall konstatera att det är väldigt rådjursfattigt på just den marken, vi gick med tre olika hundar på olika områdenoch vi fick upp ett rådjur på hela dagen...
En sak är iallafall säkert, en väldigt restrektiv avskjutning iår iallafall.
På Söndagen var jag och gjorde ett litet gästspel hos en klasskompis, vi började med att släppa deras basset/tax korsning som tog upp och drev men drevet resulterade inte i någon skottchans. Men alltid kul att höra hundskall :))
Sen var det min tur att gå med Tysken, såg ganska mörkt ut eftersom hans sök inte är något att tala om. Men iallafall så traskade vi på och när vi precis var på väg att ge upp och gå ut ut såten så vart det upptag! Äntligen, den bittra smaken i munnen byttes mot glädje över att vi äntligen hade ett djur på benen. Tysken presterade ett helt okej drev med några fina bukter och i lagom tempo innan den fina bocken fick vind på en av passkyttarna och skenade iväg.
Mycket trevligt eftersom samtliga passkyttar fick se drevdjuret. Tyvärr kom ingen till skott, hade annars varit roligt om man kunnat fäll första viltet för hunden :))
Nu över till tråkigheter, har tydligen skett en synobs på varg mindre än tre mil hemifrån nu. Inte alls roligt, nu kommer man att ha ont i magen varje gång man är ute med hunden. Det känns illa att släppa honom lös nu när ulven är i närheten men samtidigt, det är ju därför jag har honom och det är det han är född till. Speciellt nu när man har visat han jakten så kommer han inte att bli lycklig utan den. Inte husse heller för den delen.
Vi får hoppas att det snart kommer en lösning på detta problem. Jag ska inte sticka under stol med att jag är för en nollvision men jag inser även att den kanske är praktiskt omöjlig. Alla ska ju ha sitt av kakan så att säga. Men men det borde finnas en gyllene medelväg. Tyckte den politiken vi hade innan var bra med ett tak på max 210 vargar i landet.
Det är jävligt lätt att sitta och tycka och tänka inne i storstäderna när man inte själv drabbas av problemet.
Det är bara en tidsfråga innan något stackars barn blir drabbat...
Tjingeling!
Var ute både Lördag och Söndag och släppte hunden.
Lördagen vart ganska resultatlös, det enda han fick upp var en tjäder som det blev tappt på ganska direkt. Han var dock väldigt fundersam på detta och sprang runt och ylade och tjoade en liten stund ;)
Kan väll iallafall konstatera att det är väldigt rådjursfattigt på just den marken, vi gick med tre olika hundar på olika områdenoch vi fick upp ett rådjur på hela dagen...
En sak är iallafall säkert, en väldigt restrektiv avskjutning iår iallafall.
På Söndagen var jag och gjorde ett litet gästspel hos en klasskompis, vi började med att släppa deras basset/tax korsning som tog upp och drev men drevet resulterade inte i någon skottchans. Men alltid kul att höra hundskall :))
Sen var det min tur att gå med Tysken, såg ganska mörkt ut eftersom hans sök inte är något att tala om. Men iallafall så traskade vi på och när vi precis var på väg att ge upp och gå ut ut såten så vart det upptag! Äntligen, den bittra smaken i munnen byttes mot glädje över att vi äntligen hade ett djur på benen. Tysken presterade ett helt okej drev med några fina bukter och i lagom tempo innan den fina bocken fick vind på en av passkyttarna och skenade iväg.
Mycket trevligt eftersom samtliga passkyttar fick se drevdjuret. Tyvärr kom ingen till skott, hade annars varit roligt om man kunnat fäll första viltet för hunden :))
Nu över till tråkigheter, har tydligen skett en synobs på varg mindre än tre mil hemifrån nu. Inte alls roligt, nu kommer man att ha ont i magen varje gång man är ute med hunden. Det känns illa att släppa honom lös nu när ulven är i närheten men samtidigt, det är ju därför jag har honom och det är det han är född till. Speciellt nu när man har visat han jakten så kommer han inte att bli lycklig utan den. Inte husse heller för den delen.
Vi får hoppas att det snart kommer en lösning på detta problem. Jag ska inte sticka under stol med att jag är för en nollvision men jag inser även att den kanske är praktiskt omöjlig. Alla ska ju ha sitt av kakan så att säga. Men men det borde finnas en gyllene medelväg. Tyckte den politiken vi hade innan var bra med ett tak på max 210 vargar i landet.
Det är jävligt lätt att sitta och tycka och tänka inne i storstäderna när man inte själv drabbas av problemet.
Det är bara en tidsfråga innan något stackars barn blir drabbat...
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback
